Analys av J-Södras taktik 2018

En ny era har börjat. Det är Jögge istället för Jimmy. Det har redan inneburit en del förändringar, 4-2-3-1 har blivit 3-4-3. Eller åtminstone på pappret. Jögges spelfilosofi verkar också vara att slå in bollen bakom backlinjen så fort möjligheten ges, vilket enligt mig inte alls passar det kreativa och bollskickliga spelarmaterial vi har. Jag hittade tre sekvenser på nästan en minut som faktiskt oroar mig och som jag vill dela med mig av.
Till att börja med kan jag direkt säga att jag inte är någon Antonio Conte, som vet exakt hur en trebackslinje ska användas. Jag kan egentligen inget mer om fotboll än att jag ser ofantligt mycket av det på TV, samt att jag har spelat det i mer än tio år. Nu vet ni förutsättningarna för den här ”analysen”, och kan reda nu strunta i att läsa min text om tre olika sekvenser som jag har plockat ut från Djurgårdsmatchen om det inte passar. Innan jag väljer att kritisera J-Södras sätt att spela fotboll ska det också tilläggas att vi mötte ett förmodat topplag i Allsvenskan, vilket så klart medför att det är svårare att rulla bollen mellan lagdelarna för att ta sig framåt. Å andra sidan tycker jag att när vi spelat mot liknande motstånd (Degerfors) har vi ändå valt att ”tjonga” bollen uppåt i banan, eller slänga in otroligt svåra, rent utsagt chansartade passningar på sista tredjedelen.
Här kommer i alla fall första situationen (bilder hämtade från Cmore).
Situation nummer 1 (Uppspel för J-Södra):

Här har J-Södra bollen under full kontroll (tror det är Watson som har den). I bild 1 finns det två mittbackar som är väldigt enkla att spela bollen till och visar sig på ett bra sätt. Det finns även två centrala mittfältare som möter på halvdistans. Redan här ter sig en väldigt stor skillnad mellan Jimmy och Jörgen. I Jimmys J-Södra hade Al-Ammari i den här situationen förmodligen klivit ner mycket djupare och ”hämtat” bollen, för att ansvara för uppspelet. I Jörgens J-Södra är det inte fallet utan bollen spelas ut till Siwe som är den högra mittbacken i den här sekvensen. Djurgårdsspelaren väljer att sätta in en press på Siwe och Siwe väljer att skicka en lång chansboll framåt. I den här situationen har jag ringat in Crona som kommer ned fint i mitten, helt ensam och gör sig spelbar. I en sådan här situation vill jag se spelet in till Crona, vilket hade gjort att man rullat sig en pressad situation, det som J-Södra tidigare varit väldigt bra på. Crona hade snabbt haft möjligheten att spela bollen ut till den vänstra mittbacken (Liljebäck), som i sin tur hade kunnat avancera framåt.
(Bilder från Cmore)
Situation nummer 2 (J-Södra anfaller):

Här har J-Södra bollen i anfallsposition och det är Jesper som är den som ska fördela bollen i den här situationen. I bild 1 syns det hur Jallow är på väg in i straffområdet i en löpning och i dagens J-Södra känns det som att det är den här svåra passningen man vill söka. En chansboll in i straffområdet som om den går vägen resulterar i en väldigt farlig målchans, men allt som oftast rensas undan väldigt lätt. Den här bollen fastnar på Jonas Olsson och nickas undan enkelt. Här vill jag se en annorlunda lösning på situationen. I bild 1 ser vi även hur Jesper har Al-Ammari spelbar in i mitten i en relativt god position, ett enkelt pass där och Djurgården måste förflytta sig, vilket ger Al-Ammari två alternativ direkt, antingen Jallow i djupled eller Fredrik Olsson, som i bild 2 tagit en god position för väggspel utanför straffområdet. Jag hade gärna sett en del av det gamla J-Södra här, där Jesper spelat Al-Ammari och sedan tagit en ny position, medan Al-Ammari hade spelat Olsson, som hade fått Jesper som alternativ för väggspel. För jag tycker att den bollen Jesper slår in i boxen mest leder till att Djurgården får tillbaka bollen och vi får ställa om i försvar istället. Det ska även sägas att Orlov, och till viss del även Smylie, är de enda spelarna som kan vinna en sådan duell i straffområdet, vilket tyder på att vår trupp inte riktigt är byggd för ett sådant spel.
(Bilder från Cmore)
Situation nummer 3 (bollinnehav på mitten).

I den här situationen är det Smylie som har spelat bollen och jag tror han gör det mot Jallow. Jallow får bollen samtidigt som Smylie tar en löpning framåt och drar ifrån sin gubbe som ni ser i bild 2. Samtidigt som Smylie i bild 1 spelar bollen mot Jallow faller Al-Ammari (inringad) ner och gör sig återigen spelbar i en väldigt bra yta mitt på planen med ungefär 30 meter till närmsta gubbe (framåt i plan). Istället för att spela bollen till Al-Ammari för att kunna byta kant, eller slå in bollen på en relativt omarkerad Smylie väljer vi att för tredje gången, inom loppet av en minut att slå en lång chansboll fram mot en ensam spelare. Resultatet? Jo, samma som tidigare. Ofarligt och Djurgården tar bollen.
Jag tycker att den här minuten sammanfattar J-Södras försäsong väldigt bra. Mycket långa chansbollar som kan skada motståndaren men allt som oftast fastnar i motståndarens backlinje. Att vi har gått ifrån den passningsorienterade fotbollen gör mig orolig, det ska jag villigt erkänna. Däremot är det en inkörningsfas och spelet kanske sätter sig om ett tag, vilket lugnar mig lite. Egentligen vill vi kanske inte ”chansa” särskilt mycket i vårat spel, det har kanske bara inte klaffat än. Jag vill därför inte såga det nya spelet helt efter fotknölarna eftersom vi har gjort vissa bra stunder i de olika matcherna men helheten över 90 minuter har saknats.
En annan sak som Jörgen har pratat väldigt mycket om är de höga bollvinsterna. Jag förstår att vi inte vinner bollen högt med en hög press mot Djurgården eller Norrköping. När vi däremot möter Frej och Degerfors men ändå inte pressar särskilt högt, och när vi väl pressar högt, ändå inte vinner bollen så blir jag fundersam. Övergav vi det spelet innan vi ens började testa det, eller har det inte klickat i än? Frågorna är många och än så länge är svaren oklara. Vi är dock i en uppstartsfas och ska inte dra för stora växlar av det svaga cupspelet. Någonstans inombords är jag trots vår svaga start försiktigt optimistisk när truppen och Jörgen får lära känna varandra ännu bättre kommer detta att bli. Topp fem borde vara realistiskt och utanför det ska vi inte hamna.
Egna spaningar:
##Gwargis, wow! Vilken potential, vilken finess och vilken spelare det kan bli. Håll hårt i honom och ge honom chansen att utmana ett trött försvar sista tjugo. Nästan ”Brannestil” i hans sätt att föra bollen framåt.
##Al-Ammari har dragit på sig den gröna tröjan och imponerar direkt på mig. En passningsskicklig spelare med bra teknik som påminner om en viss Gojani. Kan bli Gojanis ersättare över tid. Väl scoutat CP!
##Min premiärelva: (3-4-1-2/3-5-2)
Frank – Siwe, Moberg (beroende på skadan), Liljenbäck – Jallow, Fidde, Al-Ammari, Smylie, Gwargis – TT, Orlov

• Vill ha in Gwargis direkt i hetluften för att ge honom förtroende, en sådan spelare kan växa med mycket förtroende.
• Vill fortsätta på det inslagna spåret man hade mot Djurgården med en mer 3-4-1-2. Jag tror Smylies kreativa sida kan gå väl ihop med Al-Ammari så att han inte behöver göra allt själv.
• Vill se Jallow dominera sin högerkant med bra fart. En spelare som borde kunna få sitt absoluta genombrott i år.      

##Målvaktssituationen. Vi har tre keeprar under kontrakt som får räknas som bra S1-målvakter. Frank var förra året S1:s bästa målvakt och Cajtoft håller för spel i Allsvenskan. Eriksson har imponerat otroligt på försäsongen och här står vi bra rustat inför comebacken i Superettan.
##Årskorten på hemmastå säljer som smör och det är väl kanske det roligaste av allt. Vilket lag kommer att kunna slå oss på läktaren i Superettan? Det vet jag faktiskt inte. Kul att vi fortsätter att växa på läktaren. Det verkar som att de två åren i Allsvenskan har gjort mycket gott för hela föreningen och TILLSAMMANS ska vi tillbaka.  
Emil Tidlund